idaostlund

Idag mina vänner har jag tackat ja till en ledarhund. En schäfertik vid namn Låna (eller Lona) anländer till Strömsund vecka 5. Tror ni att jag är något spänd och förväntansfull? Skitskraj och överlycklig? Jag befinner mig i något slags chocktillstånd tror jag. Har inte riktigt vänjt mig vid tanken på en schäfer då jag var helt instäld på en labbe. Det är nämligen bara ca 10 % av alla ledarhundar som dresseras i Sverige som är schäfrar och det är därmed lång kö. Jag hade inte önskat någon speciell ras och räknade därför med att det skulle bli en labbe. Så när de ringde i fredags och sa att de hade hittat en schäfer till mej blev det lite kollition med mina mångåriga föreställningar om hur det skulle bli. Men om jag som inte ens har önskat schäfer går före alla i schäferkön för att de tror att hon skulle vara perfekt för mig måste jag ju lita på dem. Hon är tydligen en riktig mjukis som behöver peppning och stöd för att jobba som bäst och de trodde att jag skulle kunna ge henne det på ett bra sätt. Hon trivs nog också bättre på ett litet ställe än i en stor stad och då är ju Strömsund perfekt. Nu är det verklighet, på riktigt, allvar! Hjälp! Jag slänger mig ut i något jag inte har kontroll på och inte vet hur det kommer att bli. Jag hoppas att jag kommer att lyckas med att bli en bra ledarhundsförare och att jag kommer att kunna ge vovven bra förutsättningar att kunna hjälpa mig på alla livets vägar.  

Vill också tacka för allas grattulationer och lyckönskningar. Särskilld från bystämmorna ikväll, det värmer i hjärtat!