hunddrömmar
Inatt gjorde jag det igen. Jag drömde om den där underbara gulingvovven Kelly som jag träffade i skåne. Och hon var min! Men hon löd mej inte! Hon smet ifrån mig utanför sportringen och sprang runt som en dåre på parkeringen. När jag skrek på henne att hon skulle komma stannade hon ungefär en meter ifrån mig och vände igen. Det är väl ungefär så det känns. Hunden är inom räckhåll men inte nåbar. Jag längtar så fruktansvärt! Men jag måste ställa in mig på att det faktiskt kan dröja flera år till om de inte hittar en innan mars. Det känns outhärdligt just nu! Nu när det är mörkt innan klockan fyra och snön kan komma vilken dag som helst känns det som om jag hamnar i ett fängelse. Att hitta från punkt a till punkt b i mörker kräver en 100%ig koncentration och innebär en stark anspänning. Usch och fy för vintern!
