idaostlund

Nu är jag back in Strömsund! Eftersom att det inte fanns någon mottagning i skånehålan kommer här en sammanfattning om min hundkurs i efterhand.

Måndag.

så var jag då på solhaga semesterhem i södra södern. Min resa började på sedvanligt Idavis. Klockan 6 på morgonen är inte jag precis en trevlig och glad människa och vad händer då på flygplatsen? Jo det som jag har bett och bönat inte ska inträffa inträffar självklart. När jag kliver innanför dörren på frösön hör jag i högtalarna "planet mot stockholm är försenat med 45 minuter. Men så perfekt då jag har en halvtimme på mej på arlanda. SKIT SKIT SKIT! SÅ jag börjar förbereda mig mentalt på hur jag ska argumentera för att jag ska bli ombokad till Malmö och få en taxi därifrån. Men på något mystiskt vis flyger de in en del tid och när vi börjar närma oss sthlm kommer flygvärdinnan och  säger att jag ska vara startklar när vi landar. Och det var jag. Därefter följde en vansinnestur genom arlanda. Full galopp och jag hann med Ängelholmplanet. Idag har vi mest fått allmän information och knappt ens fått klappa en hund. Jag ser med stor spänning fram mot morgondagen då jag äntligen kommer få svar på hur det känns att gå efter en ledarhund. Tyvärr har jag inte så mycket gemensamt med mina kurskamrater så nu vill jag bara att det ska bli imorgon så jag får sätta igång med hundandet! Just nu önskar jag att jag hade kunnat förflytta mig till Strömsund och fått min gospeldos. Det är något som fattas då jag inte får sjunga på flera veckor. Ett tryck i bröstet på något vis, ett tryck som pockar på att få komma ut. God natt god natt.

Tisdag.

Jag har nu insett att jag inte kommer att kunna posta mina inlägg i bloggen här på grund av dålig mottagning. Så ni får läsa mina upplevelser i efterhand. Idag hände det äntligen! Jag fick prova gå med hund! En liten labbetik vid namn Mimmi blev min premiär"körning". Jag tror inte att jag ska försöka förklara kännslan jag kände. Obeskrivbart! Jag gick med ett stort fånleende och lyckotårarna rann nedför kinderna. Efter ca 10 minuters promenerande hör jag dresör Karin utbrista bakom mig: "Ida! Det ser ut som du alltid har gjort det här, jag blir alldeles tårögd". Det var ett starkt ögonblick kan jag säga...

Men mellan varven försöker de också inpränta i oss att det är ett stort arbete som väntar och att både blod, svett och tårar oftast brukar kanta en ledarhundsförares vardag, särskilt den första tiden.

Onsdag.

Här med få jag be att presentera mig själv: Ida Östlund, blivande ledarhundsförare! För fyra timmar sedan fick jag min så kallade dispositionsrätt. LYCKA! Alla kursdeltagare fick gå in och ha ett enskillt samtal med ledarhundskonsulenterna där man skulle få "dommen". Jag höll på att spy av nervositet men det gick bra. Följande kom vi överens om. Hittar de en lämplig hund till mig innan mars så kommer jag att få den. Gör de däremot inte det måste jag vänta eftersom att jag förhoppningsvis kommer att komma in på Mellansels folkhögskola och flytta dit. Man kan inte flytta för nära inpå då man har fått hund, vi måste få chansen att lära känna varandra och jobba ihop oss först. Vi var alla överens om att en liten smidig labbetik nog skulle passa mej bra. Jag är smidig och har lätt att följa hunden och behöver ingen stor bestämd  utan kan ha en liten vekare hund. En liten go dam! De tyckte inte att det fanns någon som helst tvekan om att jag skulle klara av hund och det känns ju bra! Som min instruktör sa "Det är inte ofta jag har sett någon som är så avslappnad med hund så fort".  

SÅ snälle snälla snälla gode gud, Allah, eller vem det nu är som bestämmer, låt dem hitta en hund som passar mig innan mars!! Jag blev störtförälskad i en gul labbetik vid namn Kelly som faktiskt var färdigutbildad och inte utplaserad... kanske kanske kanske. Just nu är jag bara så himla lycklig! Den första utdelningskursen är redan v 48...   

Torsdag.

Hemresan tog sin början halv tolv idag men vi hann "köra" lite hund innan. Tyvärr åkte min Kellykompis hem till Sollefteå tidigt på morgonen så jag fick ta en liten kille vid namn Harry istället. Jag är extremt imponerad över dresörernas skicklighet med hundarna. De är verkligen riktiga hundprofs och väldigt bra instruktörer. Idag då jag har knallat rund hemma i Strömsund med bara käppen som hjälp har jag hela tiden tänkt på hur MIN hund kommer göra i olika situationer. Jag hade inte gått in i bilarna utanför pigg och frisk, jag hade inte slagit knät i räcket runt gropen på cykelbanan, jag hade inte behövt tveka över var jag ska svänga in på skogsstigen, jag hade inte behövt oroa mig för att jag går mitt i vägen. I ett senare inlägg ska jag förklara närmre hur hundarna jobbar. Det finns många felaktiga uppfattningar om vad en ledarhund klarar av. Just nu har jag svårt att konsentrera mig på något annat än hundar! Jag känner mjuka nosar överallt och planerar lämpliga kisspromenader.