idaostlund

"Det blir inte alltid som man tänkt sig" En väldigt sann sanning. Jag skulle dock vilja mynta ett nytt uttryck: "Ibland måste det få ta lite tid för att det ska bli som man tänkt sig". SÅ är fallet med min nya livskamrat Lana-ledarhund-banana. Den första veckan bestod av idel tränande och kursande från gammelmatte C, en otroligt provsig och duktig hundmänniska! Jag var totalt slut då kvällen kom och lika slut då jag vaknade på morgonen. Vädret var en ren katastrof med under 20- i stort sätt varje dag eller snöstorm. Dessutom flyttade jag från mitt barndomshem två dagar innan bananen anlände.. Alltså, rätt mycket på en gång! Så vad händer? Jo, Ida får panik där efter två veckor. Vad har jag gett mig in på! Det känns inte 100% rätt, jag älskar inte hunden fullt ut osv osv. Som den upp-och-ner brud jag är drog jag igång stora trumman. Ringde hundmänniskor och beklagade mig. "Vad är det för fel! Jag får ingen kontakt med hunden, eller, inte jättebra!" Som tur är finns det ju lugna sansade kloka människor som kan prata förstånd med tyllhöner som mig. "Ida, det kommer". Och visst kommer det! Nu har banana varit här i över tre veckor och hon erövrar en bit av mitt hjärta för varje dag som går. Hon är en riktig liten fröken som man måste ta det lite varsamt med. Men en väldigt duktig ledarhund! Ni kan inte förstå kännslan då hon snyggt och prydligt rundar soptunnorna på trotoaren och min kropp fortsätter att vara oblåslagen.       

ÅÅÅÅH vad jag HATAR denna förbannade kyla och denna oändliga snö!!!!!!