idaostlund

Två blinningar med skogslängtan ger sig ut på skogsjakt i Uppsala. Blinningarna går, går, går och går. De hittar något skogsliknande och går in i skogen. Den ena blinningens blinnhund spyr vitt skum men det fester sig blinningarna inte så mycket vid. De  går vidare och kommer på att de inte vet var de egentligen har gått. Blinningen med blinnhunden känner ett trängande behov att att urinera var på blinningen utan blinnhund visar blinnhundsblinningen upp för en brant backe in i en gles skog  där blinnhundsblinningen ska kunna tilfredsställa sitt urineringsbehov. Blinnhundsblinningen drar som brukligt är ned sina byxor  för att sätta sig ner som blinningar av honkön plägar göra när de ska urinera. Blinnhundsblinningen skriker av smärta då blinningskinkan får en stor blödande reva av ett ytterst spättsigt oidentifierbart föremål i skogen. Blindhunndsblinningen har nu en ond blinningsändalykt!