Hon som har fyra timmar kvar till hund!

Nu är det kört... Jag kommer inte att kunna sova en sekund till denna min första ledarhundsdag! Nu är det ca fyra timmar kvar tills hon kommer min kära Lanabanana.Men jag vågar fortfarande inte riktigt tro att det är sant, när jag känner en fluffig päls under mina händer, då, då är det sant! Jag har faktiskt sovit nästan sex timmar och det är ett smärre mirakel. Nu ska jag återgå till att vanka fram och tillbaka och LÄNGTA!


Hon som lever i en dröm!

OM mindre än två dygn kommer min hund, HELT JÄVLA ofattbart!! Jag drömmer väl? Det kan väl inte vara på riktigt!

Hon som blir galen på alla orättvisor!!!

världen är orättvis! Allt är orättvist! Vissa tjänar 100 000 i månaden, kan köpa en svindyr motorcykel, en lyxig sommarstuga, ett hus på 500 kvadrat och ha tre bubbelpoler i sitt hem och ändå ha massa pengar att sätta undan på banken. Andra jobbar 50 timmar i veckan och har en månadslön på 16 000 kronor som ska räcka till hyra och försörjning av tre barn. Vissa  åker jorden runt och klagar på att de har lite nageltrång! Vissa har helt enkelt inte förmågan att skaffa sig en utbildning och får leva på båttnen av samhället hela sitt liv. Tusentals barn  föds med aids och får inte uppleva sin 5-års-dag. Livet är helsikes orättvist! Barn svälter ihjäl varje minut och människor lever i ständig skräck för att dö i krigsdrabbande områden! Folk dör dagligen för att de inte har rent vatten. Men visst! Ge postchefen 900 000 kronor i månaden så att han kan morgonduscha i champagne, för livet är orättvist, så förbannat orättvist!


      


Hon som bussgarvar

Igår var jag till den stora staden Östersund och på bussen hem blev jag åhörare till ett ytterst roande samtal. Jag satt på platsen längst bak bbredvid toan och mitt i ödemarken blev en liten unge uppenbarligen väldigt kissnödig, hon och hennes mor kom i flygande fläng genom gången och in på den minimala busstoaletten. -Mamma, du ser så rolig ut! Sedan följde ett gapskratt som inte var av denna värld! Ni vet ett sådantdär gapskratt som bara en liten unge kan frambringa.  Gissa om jag har funderat på vad som egentligen hände på den där lilla toaletten. Mammans rumpa kanske gungade utanför ringen eller så ramlade hon av sitsen. Jag kunde då inte sluta att fnittra på bra länge! J


Hon som tack och lov inte är 14!

Ibland tar det liksom aldrig slut på ord, de bara strömmar och bubblar ur än som vattendroppar i ett vattenfall. Inatt bubblade jag värre än på väldigt länge. Är det det som kallas äkta vänskap? När det bara bubblar fast man inte har pratat på ett halvår, när man bara kan säga "jag förstår" och man vet att den andre verkligen förstår, förstår precis. Det är väl antagligen ett djupt rotat mänskligt behov, att bli förstådd, att veta att någon har känt samma känsla som än själv. Ibland brukar jag minnas tillbaka till en tid för mycket länge sedan, på den tiden då jag var 14 år. Det måste vara något visst med just 14. Alla andra är helt störda i huvudet och förstår absolut ingenting! Noll! Nada! Man pratar helt enkelt inte samma språk som andra människor, speciellt inte samma som föräldrar, lärare och andra slags idioter. Man är bara totalt missförstådd och ger upp hoppet för mänskligheten 10 gånger per dag! Tack och lov är man ju bara 14 i ett år!


hon som visar sport!

Här kommer en länk till en film om sporten som jag pysslar med. Det är svårt att förklara hur det går till men här kan ni se bordet själva
http://www.youtube.com/watch?v=7HUpVvvaaU0

hon som gymdansar!

Julgröt, julskinka och sill i all ära, men njäe. Jag föredrar en vanlig vardag med ett regält gympass. Ikväll spenderade jag två timmar där och alldeles ensam var jag! Helt perfekt! Jag behöver inte riskera att sätta mig i ansiktet på gubbar (johodå, det har hänt) eller att springa rakt in i någon i min iver att ta löparbandet före någon annan. Jag behöver inte heller irritera mig på "storkäran" som ska skryta inför varandra över hur stora deras biseps har blivit, och stöna värre än en fullblodsavelshingst i fullt arbete i sin längtan att ta två kg mer än polarna. Jag kan också stoppa in hörlurarna långt in i huvudet och vråla med i Kirk Franklinlåtarna medan jag då och då gör några galna moves i min ensamhet. Förr eller senare kommer nog någon att ertappa mig i mitt gymgosplande, men so what! Livet är för kort för att man ska slösa bort tid med att bekymra sig över vad andra ska tycka och tänka. Tryck in lite härlig gospel i hjärnan och gör några krigsdanser då och då i gymmet så ska ni se att musklerna växer utav bara attan!


hon som har hundlängtan!

Nu har det efterlängtade jullovet äntligen kommit och vi är nog en hel del som pustar ut över det. Nu springer alla omkring på byn som slackträdda julskinkor och jagar desperat efter de sista julklapparna istället. Hallå folket, vila nu för tusan! Själv har jag varit och lånat mig en hel drös med böcker och sitter nu med massa tända ljus och lyssnar. Jag längtar också något fruktansvärt efter hunden! Tänk när hon ligger här och värmer mina kalla fötter efter en lång härlig vinterpromenad. ÅÅÅH! Är man så här när man väntar barn också? Man blir så otålig och det känns som ljusår bort med 5 veckor. Lana Lana Lana! Jag vill att du ska komma så vi får börja den långa resan  mot att bli världens bästa ledarhundsekipage! Jag vill få köra ansiktet i din gosiga päls och ge dej all min hundkärlek! Få krama en stor go vovve, min vovve!

   


Hon som har åkt skidor!

Äntligen har det skett! Årets första skidtur! Helt fantastiskt skönt och jag vill mer! Vem vill åka med mej??? Jag kan.. Hmm. Jag städar ditt hus en gång i veckan om du åker skidor med mig tre gånger i veckan. Det måste väl vara en bra affär! Bara att höra av er!


Hon som bara tänker på hund!

Nu har jag lite mer info om vovven! Hon heter Lana och inte Låna som jag trodde. Såhär skriver dresören om henne: " Lana kommer inte från vår kennel utan är född i värmland. Hon är 60 cm hög och 27 kg tung. Hon är samarbetsvillig och en allmänt trevlig hund. Hon är mittemellan i färgen med svart sadel och gulbruna ben och huvud. Nospartiet är mest svart. Hon har ganska lång svans och en lagom fluffig schäferpäls. Hon är öppen och spontan och inte skällig. Hos oss har hon trivts bra i familjen med våra 3 barn och den lilla australiska terriern vi har. Hon har ett bra bildminne och ett bra tempo." Så långt låter det ju väldans bra! Fortsättning följer!


"


hon som har fått ledarhund

Idag mina vänner har jag tackat ja till en ledarhund. En schäfertik vid namn Låna (eller Lona) anländer till Strömsund vecka 5. Tror ni att jag är något spänd och förväntansfull? Skitskraj och överlycklig? Jag befinner mig i något slags chocktillstånd tror jag. Har inte riktigt vänjt mig vid tanken på en schäfer då jag var helt instäld på en labbe. Det är nämligen bara ca 10 % av alla ledarhundar som dresseras i Sverige som är schäfrar och det är därmed lång kö. Jag hade inte önskat någon speciell ras och räknade därför med att det skulle bli en labbe. Så när de ringde i fredags och sa att de hade hittat en schäfer till mej blev det lite kollition med mina mångåriga föreställningar om hur det skulle bli. Men om jag som inte ens har önskat schäfer går före alla i schäferkön för att de tror att hon skulle vara perfekt för mig måste jag ju lita på dem. Hon är tydligen en riktig mjukis som behöver peppning och stöd för att jobba som bäst och de trodde att jag skulle kunna ge henne det på ett bra sätt. Hon trivs nog också bättre på ett litet ställe än i en stor stad och då är ju Strömsund perfekt. Nu är det verklighet, på riktigt, allvar! Hjälp! Jag slänger mig ut i något jag inte har kontroll på och inte vet hur det kommer att bli. Jag hoppas att jag kommer att lyckas med att bli en bra ledarhundsförare och att jag kommer att kunna ge vovven bra förutsättningar att kunna hjälpa mig på alla livets vägar.  

Vill också tacka för allas grattulationer och lyckönskningar. Särskilld från bystämmorna ikväll, det värmer i hjärtat!


Hon som njuter av musik

Denna gick rakt in i min själ och öppnade tårkanalerna på vid gavel. Musik som rör vid mitt hjärta.

http://www.youtube.com/watch?v=E9lBh61v2Ag


Hon som är UPPRÖRD!!!

Idag är det tur att jag är en ung relativt tränad kvinna med starkt hjärta och starka blodkärl! För annars hade nog Östlund befunnit sig på bårhuset liksvept och klar vid det här laget! Upprörd är förnamnet. Mellannamnet är kränkt lessen och FÖRBANNAD! Efternamnet är frustrerad megairriterad maktlös törlej! Hur många av er skulle inte bli väldigt kränkt av frågan: "Kan du gå på toa själv?" Jag är en skattepliktig straffmyndig hyfsat intelligent ung vuxen samhällsmedborgare som idag fick denna fråga tillsammans med ett antal andra idiotiska integritetskränkande frågor. -EHH! Jo jag är fullt kapabel att torka mig i röven själv! Och tvätta håret kan jag också själv! Och ja. Jo jag kan laga mat. Jo, jag kan gå nedför en trappa. Jo, jag kan klä på mig själv. Jajamensan  jag kan knyta skorna också! Jo, jag kan äta själv! Jag dräglar inte ens! Jag kan bädda sängen! Jag kan spela schack! Jag kan argumentera emot abort på grund av "missbildat foster" så folk tillslut står mållösa. Jag kan hitta på "oanständiga" saker med snygga karlar! Jag kan ta sm-guld. Jag kan åka galet fort nedför en slalombacke. Men! Ändå får jag frågan om jag är kapabel till att torka mig i röven. Det är absurt! Jag är blind. Ingenting mer. Ska det vara så fruktansvärt svårt att i alla fall till en viss del kunna tänka sig in i en annan människas livssituation? Finns det någon som ser sig själv i röven när de  torkar sig? Knappast! Eller har någon glömt att berätta för mig att insidan på alla toalettstolar är försedda med speglar så att man ska se härligheten ordentligt? Hallå folket! Vakna upp! Kom ut ur era små trånga verklighetsuppfattningar! Se människan istället för frågeformuläret! Allt detta för att jag vill ha en ledsagare att åka skidor och löpa med. Nej. Jag kan bara skaka på huvudet och sucka från botten av mina unga lungor. Jag skäms något fruktansvärt över att det kan få vara såhär i vårat "fantastiska välutvecklade Sverige" Jag skäms över att myndighetsbeslut kan få hamna hos godtyckliga handläggare och skäms över att man inte har samma rättigheter beroende på var man har råkat födas i detta land.

  Nä... Blir så in i H-e less!


Har varit och gosplat nu. Usch. Tycker inte att det gick bra. Självförtroendet kan falla tillbaka på 0 på grund av en liten millimetersfelton. Ostabilt? Dåligt? Ja!

Bye bye fuckmåndag!



hon som har en tacksamhetskväll

Tystnad, åh du vackra tystnad. Ibland är det helt underbart att få ligga helt själv i ett stort hus och lyssna på tystnaden, lyssna på sina egna andetag. Bara ligga och njuta av att man finns till. Njuta av sin varma mjuka säng då man vet att snön och kylan smyger sig tätt intill utanför husväggen. Ligga och sända en tacksam tanke över vilken tur man har haft i livet. Aldrig har min tystnad slagits i tusen bitar av bomber eller gevärseld, eller aldrig har jag behövt tveka över att jag har värme och mat när helst jag är hungrig. 
 


Hon som känner

Hon for ner, hon for upp, hon for hit, hon får dit! Är det så det kommer att stå på min gravsten? Jag tror att det kommer vara en bra sammanfattning på mitt liv, för det är sådan jag är. Det jag känner känner jag alltid så starkt, glädje, ilska, lycka, sorg, frustration, kärlek, medlidande, förakt och allt vad det nu är. Vad är det man kallar sådana människor? Passionerade? Eller maniska? Denna dag har jag hunnit med ganska många upp och nersvängar. Som tur var slutade den upp! Och vad kan det bero på annat än gospel? Ännu en träningskväll har förlöpt! Idag tog jag mod till mig och frågade det som jag har velat men inte vågat rätt länge nu, frågat om jag kan få spela who knows but you lord till kören. Det är en superfin låt som jag har försökt lära mig ett tag nu. Men innan jag hade hunnit de två metrarna från min sittplats till pianostolen hade mitt hjärta hunnit iväg i fullt sken och var redan långt bortanför Hammerdal! Med händer som skakade som asplöv lyckades jag i alla fall harva mig igenom låten. Oj vilken känsla! OJOJOJ. Det var riktigt häftigt! Men hela jag skakade så att tänderna skallrade och tårarna var nära att tränga fram. Varför då kan man ju undra? Jo. DÅ jag sjunger och spelar, särskilt med gospelkören vill jag så otroligt mycket! Jag vill bara få förmedla den otroliga kraft som finns inom mig då. Jag vill att allt jag känner (som är så otroligt mycket) ska komma ut och höras. Problemet kan dock bli att allt det där blir för mycket så att jag inte riktigt kan kontrollera det och få det som jag vill. Tonerna och känslorna står och trängs vid "utgången" och kommer bara ut i ett okontrollerat virrvarr. Men tids nog får jag nog ordning på det där. Det krävs mod för att våga ge sig hän, mod att ta risken att kasta sig ut i det stormande känslohavet, mod att våga tro på sin egen förmåga att kunna bemästra och njuta av stormkraften.

  God natt gonatt

/ upp & ner-Ida


     


hunddrömmar

Inatt gjorde jag det igen. Jag drömde om den där underbara gulingvovven Kelly som jag träffade i skåne. Och hon var min! Men hon löd mej inte! Hon smet ifrån mig utanför sportringen och sprang runt som en dåre på parkeringen. När jag skrek på henne att hon skulle komma stannade hon ungefär en meter ifrån mig och vände igen. Det är väl ungefär så det känns. Hunden är inom räckhåll men inte nåbar. Jag längtar så fruktansvärt! Men jag måste ställa in mig på att det faktiskt kan dröja flera år till om de inte hittar en innan mars. Det känns outhärdligt just nu! Nu när det är mörkt innan klockan fyra och snön kan komma vilken dag som helst känns det som om jag hamnar i ett fängelse. Att hitta från punkt a till punkt b i mörker kräver en 100%ig koncentration och innebär en stark anspänning. Usch och fy för vintern!



kvällsleda

Tisdagskväll i Strömsund. Intet spännande händer! Inga mystiska små gröna gubbar springer förbi min husknut och ingen prins på sin vita häst heller. Jag är just hemkommen från pigg och frisk där jag tillbringar ett x antal timmar i veckan. Det är skönt att träna tills man nästan håller på att spy.. Jo, det är faktiskt det. När endorfinerna strömmar till är det riktigt härligt! Idag var det magen som fick sig en omgång. Men jag tränar nog mest för att jag inte har så mycket annat att pyssla med. Jag vill ha mer musik!!! EN kväll i veckan är alldeles för lite! Nej fy vad oinspirerad jag känner mig. Jag har ingen bra bok att läsa heller! Det är ju katastrof! Boktips mottages tacksamt!



hemma från världen

Idag kommer jag att somna på bra humör. Några timmars gospelsjungade gör susen för själen! Det är så väldans himlans fantastiskt roligt! Himlans fantastiskt roligt hade jag det också förra veckan i skånelandet! Fick träffa Z och Z:as bäbis vilket var mycket trevligt! Jag och min kära Marie fick också uppleva en mycket trevlig stund som jag tror att vi båda hade längtat efter sedan vi var små! Vi gick in på en musikaffär. VI letade pianon. VI fann fem akustiska flyglar!!! Vi satte oss vid en var. VI SPELADE!!! O my god vilken underbar kännsla! Det var ren lycka för mig. Att bara jamma loss tillsammans! Att bara följa varandra i musiken. Sedan kanske det inte lät så bra men det struntar jag högaktningsfullt i. Det var musik från våra hjärtan och det var underbart! VI hann också med en tur till Köpenhamn vilken var en stad som gav mig en bra känsla i magen, till skillnad från vår huvudstad. Mitt konto är dock inte sig likt efter alla trevliga affärer, jag tror att choppingdjävulen har börjat ta boning i mig! Men tänk, 40 minuter från frukostbordet befann vi oss mitt inne i en flermiljonstad med alla möjligheter det innebär, ibland undrar man ju vad i hela friden som håller en kvar i denna avlägsna trackt! Jag kan ju inte påstå att jag hurrade då fredagen kom och Strömsund närmade sig med flygets hastighet. Men nog är det bra att komma iväg då och då för att vidga vyerna och ta sig ur de djupa inkörda vägar man vandrar i vardagen. Nya människor och upplevelser förgyller tillvaron! Nej nu ska jag krypa ner under dunet, finns mycket mer jag vill berätta men jag är för trött för att formulera mig nu.


  


Jag drar!!!

Tvi vale! Usch blä och fy! Gissa om jag drog täcket långt långt över huvudet när jag hörde systers förtjusta utrop i morse: -Mamma! Det har snöat jättemycket inatt! Nej! Inte snö! VILL INTE HA SNÖ!!! Låt mig somna och vakna upp där i mitten av april! Men vet ni, ibland har man ju röta! Gissa vad som finns i den lilla mystiska elektrongrejsen på mitt visakort! Jo, en biljett som kommer att ta mig 120 mil söder ut! Om åtta timmar befinner jag mig i Malmö! Garanterat snöfritt! Hallelujah! Bye bye äckliga snö!


Det finns ofta något bra i det dåliga

Idag är det en sådandär kall klar höstdag då kylan biter i kinderna samtidigt som solen värmer ryggen. Jag vill passa på att vara ute och traska så mycket som möjligt nu innan den förhatliga snön kommer och knaprar på min heliga frihet! Snö ändrar hela min världsbild. Den tar bort konturer och trollar bort kanter och referenspunkter, inget blir sej likt! Ena dagen är snöhögen här för att två dagar senare va där! Snö är helt enkelt något dåligt! SÅ, jag måste få min hund snart som kan hjälpa mig med kanter och referenspunkter, som kan hjälpa mig behålla friheten! Eller, det finns faktiskt några bra saker med snö. Slalom! En nypistad backe på en solig fjällkant går inte av för hackor! Var dock alldeles för länge sedan jag åkte slalom nu, jag har lite problem med att hitta någon bra följeslagare. Så om någon vill ha en riktig utmaning kan ni ju höra av er till Östlund. Modig, vild, snabbåkande slalomguide sökes till fartgalen blinning! Se vad snabbt det gick att hitta något positivt i något dåligt!



Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0