idaostlund

Ibland blir saker och ting så tokiga så hälften vore nog  för att få en normalfuntad människa att falla ihop som en liten pöl på marken totalt tillintetgjord. Undertecknad har dock funnit ett mycket bättre sätt att förhålla sig till livets ve och fasor, skratt skratt och åter skratt! Skrattet har räddat mig mången gång!

Idag kunde följande senario observeras för en uppmärksam iaktagare på en gata i Uppsala. En ung kvinna går längs ån med sin vackra schäferledarhundsflicka vid sin sida. På släp hängandes i en blindpinne har hon en något äldre  kvinna med en stor nalleliknande hund som snällt travar med.  Detta utgör  i sig säkerligen en rätt annorlunda syn  även om det kommer att bli betydligt värre! Det lite udda ekipaget kommer fram till en bro var på den unga kvinnan släpper taget om den något äldre kvinnans blindpinne och lämnar denna åt sitt öde. Raskt travar den unga kvinnan med sin hund mot den väl inövade lyktstolpen på andra sidan bron, ”sök stolpe hörs  den unga kvinnan tjeckt uppmana sin vackra hund. Som  den unga kvinnan brukar göra tar hon med sin pyttepyttepytteminisynförmåga sikte på den lilla ljuspunkten som sitter under knappen  man ska trycka på på trafikljusknappen och berömmer sin hund högljut då hon stannar vid ”stolpen”. Den unga kvinnan börjar ivrigt treva och känna på ”stolpen” för att hitta knappen och så fort som möjligt komma hem till sin varma sköna lilla lya. ”stolpen” känns dock väldigt konstig och ojämn men det faller aldrig den unga kvinnan in att det  inte är just en stolpe. Efter några långa förvirrade sekunder försvinner dock ”stolpen” i tomma intet! Poff! Borta! Lika obevekligt som att det vi stoppar i oss i den övre delen av kroppen förr eller senare kommer ut i den edre smyger sig en sakta visshet över den unga kvinnan där hon står, det  var  inte en stolpe, det var en cykel med en cykliströv! På cykliströvar finns inte särdeles många knappar som kan stoppa trafiken, inte ens i Uppsala!

  Den unga kvinnan låter bli att falla ihop i en tillintetgjord pöl och tar istället till världens bästa förhållningssätt till livets ve och fasor, ASGARV!!!

Idag sprudlar hela jag  av förväntan! Ikväll bär det av till globen på konsert! Jag har den stora förmånen att få avnjuta giganten Kirk Franklin! Påfyllning för själen för flera veckor! Har också haft kära älskade Fängvännen och min gulliga fina Emelie här på besök ihelgen så skrattmusklerna formligen värker av överansträgning! Men nu drar jag  mot 08-landet! Jag kommer sjunga, skratta, gråta, vråla, hoppa, dansa, LEVA! Kan icke finnas någon starkare drog en gospel!