idaostlund

Denna gick rakt in i min själ och öppnade tårkanalerna på vid gavel. Musik som rör vid mitt hjärta.

http://www.youtube.com/watch?v=E9lBh61v2Ag

Idag är det tur att jag är en ung relativt tränad kvinna med starkt hjärta och starka blodkärl! För annars hade nog Östlund befunnit sig på bårhuset liksvept och klar vid det här laget! Upprörd är förnamnet. Mellannamnet är kränkt lessen och FÖRBANNAD! Efternamnet är frustrerad megairriterad maktlös törlej! Hur många av er skulle inte bli väldigt kränkt av frågan: "Kan du gå på toa själv?" Jag är en skattepliktig straffmyndig hyfsat intelligent ung vuxen samhällsmedborgare som idag fick denna fråga tillsammans med ett antal andra idiotiska integritetskränkande frågor. -EHH! Jo jag är fullt kapabel att torka mig i röven själv! Och tvätta håret kan jag också själv! Och ja. Jo jag kan laga mat. Jo, jag kan gå nedför en trappa. Jo, jag kan klä på mig själv. Jajamensan  jag kan knyta skorna också! Jo, jag kan äta själv! Jag dräglar inte ens! Jag kan bädda sängen! Jag kan spela schack! Jag kan argumentera emot abort på grund av "missbildat foster" så folk tillslut står mållösa. Jag kan hitta på "oanständiga" saker med snygga karlar! Jag kan ta sm-guld. Jag kan åka galet fort nedför en slalombacke. Men! Ändå får jag frågan om jag är kapabel till att torka mig i röven. Det är absurt! Jag är blind. Ingenting mer. Ska det vara så fruktansvärt svårt att i alla fall till en viss del kunna tänka sig in i en annan människas livssituation? Finns det någon som ser sig själv i röven när de  torkar sig? Knappast! Eller har någon glömt att berätta för mig att insidan på alla toalettstolar är försedda med speglar så att man ska se härligheten ordentligt? Hallå folket! Vakna upp! Kom ut ur era små trånga verklighetsuppfattningar! Se människan istället för frågeformuläret! Allt detta för att jag vill ha en ledsagare att åka skidor och löpa med. Nej. Jag kan bara skaka på huvudet och sucka från botten av mina unga lungor. Jag skäms något fruktansvärt över att det kan få vara såhär i vårat "fantastiska välutvecklade Sverige" Jag skäms över att myndighetsbeslut kan få hamna hos godtyckliga handläggare och skäms över att man inte har samma rättigheter beroende på var man har råkat födas i detta land.

  Nä... Blir så in i H-e less!

Har varit och gosplat nu. Usch. Tycker inte att det gick bra. Självförtroendet kan falla tillbaka på 0 på grund av en liten millimetersfelton. Ostabilt? Dåligt? Ja!

Bye bye fuckmåndag!

Tystnad, åh du vackra tystnad. Ibland är det helt underbart att få ligga helt själv i ett stort hus och lyssna på tystnaden, lyssna på sina egna andetag. Bara ligga och njuta av att man finns till. Njuta av sin varma mjuka säng då man vet att snön och kylan smyger sig tätt intill utanför husväggen. Ligga och sända en tacksam tanke över vilken tur man har haft i livet. Aldrig har min tystnad slagits i tusen bitar av bomber eller gevärseld, eller aldrig har jag behövt tveka över att jag har värme och mat när helst jag är hungrig. 
 

Hon for ner, hon for upp, hon for hit, hon får dit! Är det så det kommer att stå på min gravsten? Jag tror att det kommer vara en bra sammanfattning på mitt liv, för det är sådan jag är. Det jag känner känner jag alltid så starkt, glädje, ilska, lycka, sorg, frustration, kärlek, medlidande, förakt och allt vad det nu är. Vad är det man kallar sådana människor? Passionerade? Eller maniska? Denna dag har jag hunnit med ganska många upp och nersvängar. Som tur var slutade den upp! Och vad kan det bero på annat än gospel? Ännu en träningskväll har förlöpt! Idag tog jag mod till mig och frågade det som jag har velat men inte vågat rätt länge nu, frågat om jag kan få spela who knows but you lord till kören. Det är en superfin låt som jag har försökt lära mig ett tag nu. Men innan jag hade hunnit de två metrarna från min sittplats till pianostolen hade mitt hjärta hunnit iväg i fullt sken och var redan långt bortanför Hammerdal! Med händer som skakade som asplöv lyckades jag i alla fall harva mig igenom låten. Oj vilken känsla! OJOJOJ. Det var riktigt häftigt! Men hela jag skakade så att tänderna skallrade och tårarna var nära att tränga fram. Varför då kan man ju undra? Jo. DÅ jag sjunger och spelar, särskilt med gospelkören vill jag så otroligt mycket! Jag vill bara få förmedla den otroliga kraft som finns inom mig då. Jag vill att allt jag känner (som är så otroligt mycket) ska komma ut och höras. Problemet kan dock bli att allt det där blir för mycket så att jag inte riktigt kan kontrollera det och få det som jag vill. Tonerna och känslorna står och trängs vid "utgången" och kommer bara ut i ett okontrollerat virrvarr. Men tids nog får jag nog ordning på det där. Det krävs mod för att våga ge sig hän, mod att ta risken att kasta sig ut i det stormande känslohavet, mod att våga tro på sin egen förmåga att kunna bemästra och njuta av stormkraften.

  God natt gonatt

/ upp & ner-Ida

Inatt gjorde jag det igen. Jag drömde om den där underbara gulingvovven Kelly som jag träffade i skåne. Och hon var min! Men hon löd mej inte! Hon smet ifrån mig utanför sportringen och sprang runt som en dåre på parkeringen. När jag skrek på henne att hon skulle komma stannade hon ungefär en meter ifrån mig och vände igen. Det är väl ungefär så det känns. Hunden är inom räckhåll men inte nåbar. Jag längtar så fruktansvärt! Men jag måste ställa in mig på att det faktiskt kan dröja flera år till om de inte hittar en innan mars. Det känns outhärdligt just nu! Nu när det är mörkt innan klockan fyra och snön kan komma vilken dag som helst känns det som om jag hamnar i ett fängelse. Att hitta från punkt a till punkt b i mörker kräver en 100%ig koncentration och innebär en stark anspänning. Usch och fy för vintern!

Tisdagskväll i Strömsund. Intet spännande händer! Inga mystiska små gröna gubbar springer förbi min husknut och ingen prins på sin vita häst heller. Jag är just hemkommen från pigg och frisk där jag tillbringar ett x antal timmar i veckan. Det är skönt att träna tills man nästan håller på att spy.. Jo, det är faktiskt det. När endorfinerna strömmar till är det riktigt härligt! Idag var det magen som fick sig en omgång. Men jag tränar nog mest för att jag inte har så mycket annat att pyssla med. Jag vill ha mer musik!!! EN kväll i veckan är alldeles för lite! Nej fy vad oinspirerad jag känner mig. Jag har ingen bra bok att läsa heller! Det är ju katastrof! Boktips mottages tacksamt!

Idag kommer jag att somna på bra humör. Några timmars gospelsjungade gör susen för själen! Det är så väldans himlans fantastiskt roligt! Himlans fantastiskt roligt hade jag det också förra veckan i skånelandet! Fick träffa Z och Z:as bäbis vilket var mycket trevligt! Jag och min kära Marie fick också uppleva en mycket trevlig stund som jag tror att vi båda hade längtat efter sedan vi var små! Vi gick in på en musikaffär. VI letade pianon. VI fann fem akustiska flyglar!!! Vi satte oss vid en var. VI SPELADE!!! O my god vilken underbar kännsla! Det var ren lycka för mig. Att bara jamma loss tillsammans! Att bara följa varandra i musiken. Sedan kanske det inte lät så bra men det struntar jag högaktningsfullt i. Det var musik från våra hjärtan och det var underbart! VI hann också med en tur till Köpenhamn vilken var en stad som gav mig en bra känsla i magen, till skillnad från vår huvudstad. Mitt konto är dock inte sig likt efter alla trevliga affärer, jag tror att choppingdjävulen har börjat ta boning i mig! Men tänk, 40 minuter från frukostbordet befann vi oss mitt inne i en flermiljonstad med alla möjligheter det innebär, ibland undrar man ju vad i hela friden som håller en kvar i denna avlägsna trackt! Jag kan ju inte påstå att jag hurrade då fredagen kom och Strömsund närmade sig med flygets hastighet. Men nog är det bra att komma iväg då och då för att vidga vyerna och ta sig ur de djupa inkörda vägar man vandrar i vardagen. Nya människor och upplevelser förgyller tillvaron! Nej nu ska jag krypa ner under dunet, finns mycket mer jag vill berätta men jag är för trött för att formulera mig nu.