idaostlund

Jag heter Lana och bor hos en människa som heter Ida! Oftast är hon rätt snäll fast ibland är hon lite sträng tycker jag. Tex om de tkommer en jättefin hund och går som jag vill leka med så får jag nästan aldrig det, då säger matte bara NEJ med den där rösten som man inte ska trotsa! Nu har vi just varit ute på en jätterolig promenad! Vi gick i den där jättebranta backen där jag alltid får springa som jag vill. Idag hade några barn byggt en ring av stora snöklumpar som jag hoppade sönder! ÅÅHH vad roligt det var! Jag blev så busig så jag inte kunde låta bli att hoppa upp på matte, och vet ni,, hon blev inte arg! Hon började kasta snöklumpar som jag fick springa och jaga! Jag kan hoppa jättehögt när jag försöker fånga en klump! Min matte fick något slags konstigt ryck och sprang upp och ner i backen, jag förstog absolut ingenting men jag sprang också och det var skojigt! Matte orkar inte alls springa lika mycket som mig och efter en jättekort stund la hon sig på marken, då slickade jag henne i ansiktet och kom på att jag skulle gräva en grop bredvid henne! Gräva är en hobby som vi hundar tycker om att ägna oss åt! Jag brukar gräva en stor grop i den hårda snön, sedan kan man göra massa roligt i den! Man kan stoppa ned hela huvet i den lösa snön och man kan lägga sig och rulla i den till exempel.  Nu är jag ganska trött efter min lektur och min middag så jag ligger i min sköna säng och vilar. Ofta vill jag inte äta mat, jag vill nästan liksom kräkas åt den ibland men det förstår  inte min matte. Idag åt jag upp för att slippa tjatandet.

   Hejdå!

Vilka vanevarelser vi människor är! Jag har haft min lilla Lana i knappt fem veckor men jag har redan räknat in henne som en naturlig och självklar del i mitt liv. Det är nästan lika självklart att hon ska vara vid min sida då jag går ut som att skorna ska sitta på mina fossingar. För någon dag sedan gick jag hem de ca 300 metrarna från Ika utan hund och goood vilken katastrof! Jag gick in i snöklumpar, i snöplogkanter, i gubbar och i sparkar! Vilken nytta hon gör min lilla spetiga schäferflicka! Lika idag då jag avla visit hos en familj där det brukar ligga åtskilligt bråte på vägen till bron, fick jag ärfara hennes enorma nytta för mig! Jag kommenderade henne att söka trappa och hon kryssade snabbt och smidigt mellan cyklar och sparkar och tog mig till bron. I sådana stunder blir jag full av vördnad och ödmjukhet inför detta djur! Nog är det värt att kliva upp tidigt för att gå på kisstur och palra sig ut i 20- för att få uppleva denna frihet och gemenskap med en mjuk och go vovve!