idaostlund

Dagen idag har bestått av 7 timmars gospelsjungande. Det känns i hjärnan vill jag lova! Ändå kan jag låtarna som ett rinnande vatten, hur ska det då inte vara för de 50 som aldrig hade hört dem förut och inte heller hade sjungit i kör.

Jag är alltid lika imponerad över M:s förmåga att få ""grönjölingar" att låta så pass bra som de gör! Det var ju på en sådan "grönjölingshelg" för tre år sedan som jag,, som jag.. Ja, jag vet faktiskt inte vad jag ska säga att jag gjorde. Jag upptäckte gospelmusiken. Jag blev fast. Jag blev totalt stenhårt obevekligt fast! Jag vet precis när det hände, när det sa KLICK. Det var på c-delen av perfect praise. Något i den pickade hål på något långt in i Östlund och jag kände direkt att detta var något stort som jag aldrig mer ville vara utan! Det är klart att jag inte fick samma kick idag, nu behöver jag mer och "bättre" upplevelser för att få den, men grunden är den samma. Jag vill vidare vidare, jag vill bli bättre på att sjunga och bättre på allt inom musik. Jag vill vidare till nästa kick! Jag vill rysa över hela kroppen och vill att tårarna ska rinna av den där obeskrivbara vällustkännslan som jag bara får av en riktigt mäktig gospelbalad. Jag vill hoppa, dansa och skratta av glädje till galna snabb-tok-hopp-glädjegospellåtar. Jag vill uttrycka min "eld" genom detta! Genom att sjunga tillsammans med andra tills svätten rinner och man är helt urlakad! Jag vill bli berörd och beröra.

Sedan den där helgen för tre år sedan har jag också fått uppleva många fantastiska oförglömliga gospelstunder. Framförallt i Bystämman men också på gospelfestival och nu senast på konsert med Gospelgiganten Kirk Franklin. Allt tack vare att min dåvarande musiklärare tipsade mig om att vara med på en "grönjölingshelg" i gospelkörsång!