idaostlund

Nu har jag fått något att klura på. Ett tillfälle då jag in reel life ska få träna på att framföra min sak på ett smidigt och diplomatiskt vis har uppenbarat sig. Jag ska berätta för alla lärare på skolan om min ledarhund. Att jag förhoppningsvis har en hund innan mars och att jag behöver ha med den in på skolan. Syftet med det är att jag vill prata med allergiker om hur vi ska lösa det praktiskt för att det ska fungera både för dem och mig. Astma och allergiförbundet och synskadades riksförbund har en överenskommelse där det står att ledarhundsförare och allergiker har precis lika stor rätt att kunna vistas i en lokal på ett tillfredställande vis. Så det gäller att jag hittar en balans mellan att visa mig själv kompromissbar och lyhörd för allergikernas behov men samtidigt inte bortser från mina egna och hundens rättigheter. Risken är att jag kommer stå där och känna det som om jag måste försvara mig själv mot "alla", och det är ju verkligen inte meningen. Jag är väl bara rädd att någon ska ta det som ett påhopp eller sätta sig helt tvärt emot och börja bråka. Jag vill kunna kompromissa och jag hoppas verkligen att eventuella allergiker också vill det. Mitt liv med hund och som synskadad kommer ju alltid att sätta mig i situationer då mina behov ställs mot andras och jag vill hitta ett bra sätt att kunna hantera det. Ida Östlund 70 år, kompromissprofs! Jag får sätta mig och klura på vad det är jag vill ha sagt och skriva ner det ordagrant tror jag. Jag kommer vara jättenervös för det här då det känns så himla viktigt.

Godnatt