Hon som prisar hund!
Vilka vanevarelser vi människor är! Jag har haft min lilla Lana i knappt fem veckor men jag har redan räknat in henne som en naturlig och självklar del i mitt liv. Det är nästan lika självklart att hon ska vara vid min sida då jag går ut som att skorna ska sitta på mina fossingar. För någon dag sedan gick jag hem de ca 300 metrarna från Ika utan hund och goood vilken katastrof! Jag gick in i snöklumpar, i snöplogkanter, i gubbar och i sparkar! Vilken nytta hon gör min lilla spetiga schäferflicka! Lika idag då jag avla visit hos en familj där det brukar ligga åtskilligt bråte på vägen till bron, fick jag ärfara hennes enorma nytta för mig! Jag kommenderade henne att söka trappa och hon kryssade snabbt och smidigt mellan cyklar och sparkar och tog mig till bron. I sådana stunder blir jag full av vördnad och ödmjukhet inför detta djur! Nog är det värt att kliva upp tidigt för att gå på kisstur och palra sig ut i 20- för att få uppleva denna frihet och gemenskap med en mjuk och go vovve!
vad roligt att det går bra, ida! är så glad för din skull! verkar som du har en mysig vovve :) kram.
Vad fint det låter, Ida! Underbart för dig!!!
Så härligt det låter. Hon är för go din lilla vackra vovva.
Kram Gilla
Men du, kan inte du berätta lite om hur det där funkar med ledarhund! Jag har aldrig haft någon, men av vad jag har förstått så krävs det ju en del, men det verkar som att det är värt det?
Hur nycket kan de klara själva? Jag menar, om man går någon stans, det är väl ändå du som måste veta var man ska gå, eller kan hunden t.ex. söka efter övergångsställe e.d. bara man vet att det ska finnas där någon stans?
Ha det bra! :)
