hon som visar sport!

Här kommer en länk till en film om sporten som jag pysslar med. Det är svårt att förklara hur det går till men här kan ni se bordet själva
http://www.youtube.com/watch?v=7HUpVvvaaU0

hon som gymdansar!

Julgröt, julskinka och sill i all ära, men njäe. Jag föredrar en vanlig vardag med ett regält gympass. Ikväll spenderade jag två timmar där och alldeles ensam var jag! Helt perfekt! Jag behöver inte riskera att sätta mig i ansiktet på gubbar (johodå, det har hänt) eller att springa rakt in i någon i min iver att ta löparbandet före någon annan. Jag behöver inte heller irritera mig på "storkäran" som ska skryta inför varandra över hur stora deras biseps har blivit, och stöna värre än en fullblodsavelshingst i fullt arbete i sin längtan att ta två kg mer än polarna. Jag kan också stoppa in hörlurarna långt in i huvudet och vråla med i Kirk Franklinlåtarna medan jag då och då gör några galna moves i min ensamhet. Förr eller senare kommer nog någon att ertappa mig i mitt gymgosplande, men so what! Livet är för kort för att man ska slösa bort tid med att bekymra sig över vad andra ska tycka och tänka. Tryck in lite härlig gospel i hjärnan och gör några krigsdanser då och då i gymmet så ska ni se att musklerna växer utav bara attan!


hon som har hundlängtan!

Nu har det efterlängtade jullovet äntligen kommit och vi är nog en hel del som pustar ut över det. Nu springer alla omkring på byn som slackträdda julskinkor och jagar desperat efter de sista julklapparna istället. Hallå folket, vila nu för tusan! Själv har jag varit och lånat mig en hel drös med böcker och sitter nu med massa tända ljus och lyssnar. Jag längtar också något fruktansvärt efter hunden! Tänk när hon ligger här och värmer mina kalla fötter efter en lång härlig vinterpromenad. ÅÅÅH! Är man så här när man väntar barn också? Man blir så otålig och det känns som ljusår bort med 5 veckor. Lana Lana Lana! Jag vill att du ska komma så vi får börja den långa resan  mot att bli världens bästa ledarhundsekipage! Jag vill få köra ansiktet i din gosiga päls och ge dej all min hundkärlek! Få krama en stor go vovve, min vovve!

   


Hon som har åkt skidor!

Äntligen har det skett! Årets första skidtur! Helt fantastiskt skönt och jag vill mer! Vem vill åka med mej??? Jag kan.. Hmm. Jag städar ditt hus en gång i veckan om du åker skidor med mig tre gånger i veckan. Det måste väl vara en bra affär! Bara att höra av er!


Hon som bara tänker på hund!

Nu har jag lite mer info om vovven! Hon heter Lana och inte Låna som jag trodde. Såhär skriver dresören om henne: " Lana kommer inte från vår kennel utan är född i värmland. Hon är 60 cm hög och 27 kg tung. Hon är samarbetsvillig och en allmänt trevlig hund. Hon är mittemellan i färgen med svart sadel och gulbruna ben och huvud. Nospartiet är mest svart. Hon har ganska lång svans och en lagom fluffig schäferpäls. Hon är öppen och spontan och inte skällig. Hos oss har hon trivts bra i familjen med våra 3 barn och den lilla australiska terriern vi har. Hon har ett bra bildminne och ett bra tempo." Så långt låter det ju väldans bra! Fortsättning följer!


"


hon som har fått ledarhund

Idag mina vänner har jag tackat ja till en ledarhund. En schäfertik vid namn Låna (eller Lona) anländer till Strömsund vecka 5. Tror ni att jag är något spänd och förväntansfull? Skitskraj och överlycklig? Jag befinner mig i något slags chocktillstånd tror jag. Har inte riktigt vänjt mig vid tanken på en schäfer då jag var helt instäld på en labbe. Det är nämligen bara ca 10 % av alla ledarhundar som dresseras i Sverige som är schäfrar och det är därmed lång kö. Jag hade inte önskat någon speciell ras och räknade därför med att det skulle bli en labbe. Så när de ringde i fredags och sa att de hade hittat en schäfer till mej blev det lite kollition med mina mångåriga föreställningar om hur det skulle bli. Men om jag som inte ens har önskat schäfer går före alla i schäferkön för att de tror att hon skulle vara perfekt för mig måste jag ju lita på dem. Hon är tydligen en riktig mjukis som behöver peppning och stöd för att jobba som bäst och de trodde att jag skulle kunna ge henne det på ett bra sätt. Hon trivs nog också bättre på ett litet ställe än i en stor stad och då är ju Strömsund perfekt. Nu är det verklighet, på riktigt, allvar! Hjälp! Jag slänger mig ut i något jag inte har kontroll på och inte vet hur det kommer att bli. Jag hoppas att jag kommer att lyckas med att bli en bra ledarhundsförare och att jag kommer att kunna ge vovven bra förutsättningar att kunna hjälpa mig på alla livets vägar.  

Vill också tacka för allas grattulationer och lyckönskningar. Särskilld från bystämmorna ikväll, det värmer i hjärtat!


RSS 2.0